En norsk one-shot dramafilm.
Att göra filmer om barn som tar livet av sig. Inte ett särskilt populärt tema, och framförallt inte i en one-shot tagning. Det är nåt väldigt speciellt i dramaturgin in one-shot filmer. Den här filmen var extremt långsam, men det behöver inte alls vara typiskt för en one-shot. En one-shot film kan också vara intensiv som en hysterisk fyllekväll som aldrig tar slut. Sådana där man kanske sysslade med när man var kring 20 och orkade, en barkväll som kunde sluta på efterfest, som sedan fortsatte på en annan efterfest till långt på eftermiddagen följande dag. Sådana one-shot filmer finns, där tempot är intensivt och dramaturgin byggs upp kring svängar man antingen inte väntat sig eller redan färdigt hunnit bäva sig för.
Den här filmen var inte sådan. den här var extremt långsam men med en skärande dramatik. Kom på mig själv flera gånger med att undra hur det månne är att skådespela i en sån här film. Framförallt "mamman" i denna film som var i kamerafånget en stor del av tiden, där hon dessutom skulle vara upprörd och rentav hysterisk med tårar, hyperventilation, stirrig blick och hulkande. Kan inte föreställa mig hur svårt jobb det måste ha varit. Men det är något väldigt imponerande i one-shot filmer, och det är något speciellt med hur dramaturgin byggs upp, och hur olika one-shot filmer trots allt kan vara från varandra.
tematiskt påminde den här filmen mig en aning om en av mina värsta tinder dejter jag så där på rak arm kan minnas. Jag skulle käka middag med en kille i västra delen av Åbo. Korona restriktioner hade redan slagit in då, och krogarna var stängda, så han bjöd på middag hemma hos sig. det första obehaget kom genast i början då jag märkte att han var full redan då vi hälsade på varandra, och jag övervägde att vända vid dörren direkt. Men av någon anledning gjorde jag ändå inte det. Han bjöd på en välgjord trerätters middag med lämpliga viner till.
Under samtalen fick jag en aning om varför killen var så glad i alkohol redan innan dejten ens hade börjat. Enligt vad han berättade, så var han kock (förklarade den fantastiska middagen) som sadlat om och blivit socialarbetare och jobbade på barnskyddet. Han berättade om en episod, där han i sitt jobb mötte en mamma psykos. Mamman hade varit så trött att hon kört iväg till sitt jobb en rätt het dag, tagit barnet med sig som vanligt för att föra till dagis. Men hon hade varit så trött att hon hade inbillat sig att hon droppat av barnet vid dagis, och de facto glömt barnet i bilen. Efter arbetsdagen var barnet i bilen, stekt.
Killen menade att han var den första som mötte mamman och hon hade sjunkit in i psykos.
han berättade också vardagen på barnskyddet och jag utläste från det han berättade att han inte riktigt pallade, och jag antog att det var där alkoholen hade sin roll. Jag sa åt honom att han behöver eget stöd, och så gick jag.
Den här filmen påminde mig om den dejten, men filmen gillade jag.